najtan.blogg.se

 

 

Att stanna upp, göra ingenting, det är cellernas förnyelsestund. Snön lägger sin mot den breda balkongen som hoppats på blomster. Aprilväder, kallt, vitt, Bullerbyvinter. Livets kontraster från vinter till vår, Ljus till mörker. Att chilla är meningen med livet- även i den mest stressiga stund, i skilsmässan, på gymet- chilla i själen och glimma i tårna. Varför är livet som det är? Varför ska man ha ögon för att se, ett hål i huvet för att få mat till kraft, varför töms man sedan och varför krävs livsvatten? Mina tankar hoppar över en å i vit skrud en sommarmorgon. Jag har lite tunga ben, lite operfektion i själen, lite stearin på duken. Midvinternattens köld är hård. Jag minns ett besök i en aftonkyrka då jag satt bredvid en snygg ung man som jag hade bra kemi med. Han sjöng inte så bra. Människor i karantän- i hus- i skydd från stormen. Så fint.

*

Mannen i rummet svarar att han mår bra i telefon. Jag vet två med andningsbesvär, släden vinkar mot dem med drottningen. Aslan står mig bi då jag går rakt ut i stormen i vit skrud och bara fötter med glimmande tår. Ett djupt andetag bort är mina true colours. Ljusets låga är klar. Stearinet doftlös. 

*

Mannen bredvid mig i kyrkan är söt. Jag är singel och i karantän. En vacker kväll ska stjärnorna lysa för kärleken och en man i vit skrud hoppa i ån, dricka friskt källvatten, dansa flirty dancing och kyssas under månen i slowmotion. Mörkret skymmer och klockan tickar. Vinden ilar i väggar som ett nyfött barn om natten. Här inomhus är det tryggt. Klarar mig inte med ett ljus så poesihörnans tår trippar till moderna bilsläden med rumpvärme. Far sedan på köldfärd till Ica. Aslan ryter med ståtlig man av välvilja om ett välandandes släkte.

 

 

*