dEn NaLkAnDe VåRsPiRnInGeN
Solen skiner och på avstånd syns en multitaskande från mansläktet som gungar ett barn medan han talar i telefon. Himlen är droppblå och klar. Jag fylls av en upptempolåt som pushar mig framåt i tanken. Nu flyttar vi berg.
Mål är föda för själen tills förgängligheten vinner. Vi var skapta att bruka jorden. Man visionerar, jobbar hårt och strukturerar skiten tills det skymtar runt kröken och omfamnar dig skadande skönt. Champangen bubblar halvtomt och nya mål ropar på ett annat berg med inspirerande röst. Kanske blir man nedskjuten innan målet, på grund av distans till en vanlig virusfri vardag.
HEJ KÄRA VISION
Berget lockar dig med sitt leende och hoppas att du inte överger färden utan packar en stabil väska att färdas med när du isolerats klart. Glöm inte kartan! Vik den nära hjärtat, snyt ut näsan, vakna ur sängkammardvalan, stig upp och kämpa, det gör alla. Ta sats med dina steg mot bergkanten, det kan bli njutbart hett. Vinka till mannen med barnet, gå och gunga bredvid. Se framåt i en osynlig korsett av bästa kvalité.
Men färdväskan är inte skottsäker utan extremt skör. Precis som vitheten i snön på bergkanten tills en frihetsfågel i ett graciöst knyck ger utlopp för sina naturliga behov. Möter du frihetsfågeln på din väg bör ni utbyta tankar och se varandra genom pupillens hemliga sfär. Omfamna dens livspuls och ha med den på axeln. Den jojkar din väg längst kanterna som den redan utforskat.
CHAMPAGNEN VÄNTAR
Gott. Känns det ensamt finns blommornas blick på en. De fångar vår koldioxid, lättar inandningsdoften till lungorna som sedan ska ut och kriga på vardagsfältet. Det går bra. Frihetsfågeln är med i striden. Vem är som oss?
*