EP05: Knoppningstid
Hon vaknar tidigt ur en dröm där hon red kamel med Efrahim. Hon drar bort ögonbindeln och kollar facebook. Han har en ny profilbild med en gitarr i munnen. Hon zoomar in och tittar på hans kindtänders gestalt och det galna leendet får henne att skratta ganska högt. Hon blir gladare och gladare för varje steg närmre köket och kaffemaskinen. Hon sätter på radion och dansar i någon sekund. Hon kollar sina sms: Inget möte idag. /Lisbeth. Hennes chef hade ställt in dagens arbete. Jaha, vad skulle hon nu göra.
*
Efrahim springer på gymbandet, tar några selfies vid armmaskinen. Tänker på henne: Ester Behrens. Han minns hennes doft och mjuka händer. Han försöker tänka på räkningen av push ups men tappar den gång på gång. Han tittar på hennes facebookbild. Hon sitter på en bänk framför en sädesäng och kisar med vinden i håret. Hon har något vackert över sina runda kinder och varierande ansiktsfält. Ibland liknar hon hans farmor och ibland en tjej som var mobbad i hans klass. Hon är speciell och ser ut som en modern model i ansiktet. Ska han våga ringa på messenger? Eller är han ocool då? Han funderar på att backa, vara svårflirtad. Men då kanske hon tror att han inte tänker på henne?
*
Ester tar på den flärdiga gulskimrande blomblusen, som egentligen inte är hennes stil men som hon ändå älskar. Hon googlar resor: London, Dubai, Nya Zeeland. Hon hade lite sparpengar över och längtade bort, till kanske en fantastisk natur och inspirerande kultur? Hon åker till Tegnerlunden i stan där hon sätter sig och läser jobbannonser. Solens skepnad varierar mellan molndansen och barn leker med sina fäder och mödrar på gräset ovetandes om krig och elände, hon stannar upp med blicken och fortsätter sedan läsa. Hon tänker. på. Efrahim. hela. tiden. Efter att ha pratat ut med en vän i telefon om allt som har hänt vänder hon sig om och där sitter en tjock tant i gula klackar och rött läppstift utanför läppen. Tanten ler stort och nickar. Ester skäms lite och tar upp mobilen och läser ett nytt meddelande på messenger: "Du var allt en smula go. Tack för simturen, båtfärden och närheten. På återseende, hoppas Efrahim."
Det var ju högtidligt uttryckt tänkte hon och tryckte genast på like och skrev: "Var så god, min gode Herre. Tänker att det vore trevligt, ja." Han skickar en emoji på en blombukett och skriver sitt mobilnummer.
*
Efrahim sitter på en bar med sin PT, de firar sin första lektion tillsammans. Plötsligt ser han en gulblommig skrud komma ned på Drottninggatan där de sitter. Han blir nervös. Det är hon. Han skrattar högt åt sin Pt:s skämt om att man kanske inte borde dricka öl direkt efter träning utan att ha ätit först. Deras blickar möts, de tittar på varandra som stela. Pt:n fortsätter prata. Ester fortsätter gå med ögonen fästa i hans ögon. Nu kommer endorfinerna på besök. De ler åt varandra och hon närmar sig hans kant på uteserveringen en aning. Han reser sig upp och går in i rollen som den han var igår.
- Vilken vacker dag! säger han högt med utsträckta armar för att ge henne en kram.
Hon kläms mellan hans muskler och rivs lite av glasögats kant.
- Ja, man tackar gudarna. Läget? säger hon.
- Oerhört bra, jag har precis avslutat ett två timmars fyspass med min utomordentlige Pt Sadam, säger han och sätter sig ned och Pt:n vinkar till Ester i sina svarta solglasögon.
- Du som simmade igår också, bra där, säger hon.
- Traalalaaa, börjar han sjunga och Sadam skrattar smått.
Ester blir lite osäker och vet inte riktigt vad hon ska göra nu. Sätta sig? Verka obrydd och gå vidare självständigt?
- Mmm.. precis, det blev inget jobb idag, mötet ställdes in. Så nu gör jag stan.
- Jaså? Får det lov att vara en öl då? frågar han med uppspärrade ögon och hon minns hans kanttänder.
Hon tar på sig sina glasögon, i dem är hon mer bekväm.
- Är de goda här? frågar hon och spelar svårflirtad.
- De smakar som guld krossat med hallon. säger han och hon såg det som svårtolkat men hallon är ju en hit, tänker hon.
Hon tar några steg upp på trappan och Efrahim följer med henne in. P:tn dricker en klunk och kollar klockan.
De går in och glömmer Sadam, sätter sig i baren och snackar. Och skrattar. Och minns gårdagen. Skratten, vädret, blickarna, hur de klickade så fort som om de känt varandra innan. Ester är fortfarande väldigt intresserad och pirrig men försöker minnas att det gått väldigt fort och undrar vem han egentligen är. Ibland charmig och ibland disträ. De skrattar i samförstånd och ibland tittar de bara på varandra som om en kyss ska komma men ingen vågar. Efter två öl känner hon på hans muskler och han kommenterar att hennes kinder påminner om hans farmors. Hon skämtar bort det men innerst inne blir hon kränkt. De börjar osa urin från gästtoaletten strax bredvid så de bestämmer sig för att gå. De köper glass och sätter sig mot en huskant i en park på en höjd. Hon lutar huvudet mot hans axel och han lägger sin hand på hennes knä. De sätter på en spotifylista med 60tals pop och diggar till musiken men slutar sedan för att det blev svårt att digga med huvudet på hans axel.
De pratar om gemensamma vänner och berättar om sina familjer och släkter.
Efrahim bor med sin guldfisk på toaletten, har en storasyster och två snälla föräldrar i Sollentuna. Ester nämner hur föräldrarna gick bort i en trafikolycka när hon var fem, hur hemskt det var men vilken tur hon hade som hade en underbar faster och kusiner som är hennes familj. Efrahim växlar mellan att vara strokestel, inlyssnande och att visa sina benböj och dansa själv på gräset till musiken i manchesterbyxorna och bara fötter med speciella tår.
- Vi borde resa bort. säger han efter att ha tagit mod till sig. Hur skulle hon tolka det här?
-Ja, ibland undrar man om gräset är grönare på andra sidan. säger hon.
-Vi skulle ha kul. säger han.
Hon förstod att han menade att de skulle resa ihop först nu och blev lite chockad.
- Känner vi varann? frågar hon. De klickade verkligen, hade gemensamma vänner och ett bra andra intryck av varandra men vad var det som pågick egentligen. Ett medmänskligt möte, helt vänskapligt, tänkte hon. Kyssarna var bara sånt som händer om man tillåter det.
- Nej och ja. Vi kan nog bara har roligare om vi ses mer, det tror jag det, säger han och plockar gräs.
Hon ställer sig upp och dansar. Han hakar på.
- Jag har bokat en biljett till London, vill du följa med? Jag ska hälsa på mina vänner.
Hon tyckte frågan var bordus men blev glad av den, typ som jordgubbsfläckar, det är trist men mysig sommarstämning. Jag kan inte säga ja, tänker hon. Det vore sjukt. Ändå väcktes en yngre version av henne, den naiva, fast i en blandning av en mer mogen sida som längtade ut i världen.
- Klart jag vill.svarar hon och ångrar sig fast känner sig trygg i hans handtag när de dansar bugg under en mås som samtidigt bajsar på hans glasöga.
-Ett himmelsk tecken! utbrister han och de skrattar till tårar, hon är tacksam till fågeldjuret att den skonade hennes blomklädnad. Hon gör en fläta av sitt hår och tar ett foto på Efrahim.
*