Fysisk kontakt vore fel
Tvätta, städa, laga mat, diska, tömma diskmaskinen och träna. Plugga, titta på tv, kolla mobilen, vattna blommor och ringa. År 2020 blir inget år. Men du har en chans att få bort dina feta lår. Skämt o sido, våren gör ingen nytta om alla sitter inlåsta. Därför ska man vara ute så mycket man kan med tyngdtäcken som ger "fejk kramar" och långt avstånd till närmste medmänniska.
Genom min vägg hör jag grannpojken leka och stojja, ute skiner solen och fågeln har satt upp notställ för dagens opera. Pojkskrället borde underkastas av solen och blomstrens tid, vara ute och stojja i ett dike klätt av knoppar. Men vem vill dö av ett virus i lungan för tidigt? Tarzan? Eller är han redan död?
*
På en bar sitter en coopchef böjd o drucken strax över min armbåge och på andra sidan en annan person, här är jag fast och försöker andas med filter och ha händerna långt nere för att undvika baciller. Hela krogen är tom och det är bara vårat sällskap som sitter här, är det kriminellt? Jag lägger i en röd plupp i ett "fyra i rad" spel och sitter närmre än en meter till min motspelare, annars kan man ju inte spela. Ska man behöva lägga sin plupp medan den andra förflyttas två meter bort för att sedan byta mellan gångerna. Då syr jag på ett tyngdtäcke som kan krama mig medan jag förflyttas. Tungt och eländigt men kramande, avslappnande och oros minskande. Allt för att få känna medmänsklig fysisk kontakt fast man inte får.
*
Jag tar en påtår med kaffet i Rörstrandkoppens romantiska design, dras tillbaka till kostymdramatidens epok, trånar efter en kram men det vore olagligt. Bara att ta på mig min täckesoverall och åka till parken, gympa och dricka champange med jordgubbe. Totalt kärleksomfamnad, trygg, varm och belåten. 100 kramar i minuten. Man slipper bekantas eventuella dåliga andedräkter och svettlukt och årets lår tränas med tyngddräkten.
*
En kram. Ett mänskligt behov. En uppbyggande handling. Raserad. "Kom inte nära med dina baciller", "ta ett steg bak". Vad händer utan kärlekens uttrycksdans kramen? Stressen ökar, kaffet spills ut, barnen skriker, hunden skäller och partnern gnäller. Men å andra sidan- hur mycket kramades man förr i tiden? På kostymdramat var det vanligare att niga/bocka/kindpussa/ta i handen än att omfamnas. Det var ju lite stelt då men de döljde väl sina stresskroppar i ljuvliga mönsterskrudar, hattkanter och drack magiskt te som skeppats jorden över från en hemlig djungel. Vad samhället behöver idag är en stor svettig gruppkram som varar längre än en minut. Utan skrudar, hövlighet och hattar. Mitt i djungelns vårpirande naturs budskap om att lianerna väntar på att användas för att slungas i till en stor kramhög medan lejon, träd och stjärnor ser på. Det är vaccinet mot alla virus. Kram Najtan
*